Vardagsblogg och Wanda-update!

Hej på er! Vad roligt det är att så många fortfarande kikar in här dagligen! :)
 
I mitt liv har det hänt grejer, det vill jag lova. Men det jag verkligen vill dela med mig av är det faktum att det finns hopp för Wanda. Igår var vi på Segersta där vi dels träffade John (Wandas ordinarie veterinär), samt Michelle (stavning?) från Belgien. Vi hade med oss Wandas svar från magnetröntgen och båda veterinärerna läste igenom ordentligt, så de var väl insatta i vad för skada det handlar om på henne.
 
Longerade henne, och jo visst syntes det en liten hälta på höger fram i höger varv (ej i vänster varv, så en förbättring). Wanda fick sedan akupunktur på ett ställe vid hoven, och då släcktes hältan nääääästan helt. Inget ovanligt, så har hon varit vid alla vet-checkar på senaste. Det släcks i princip helt av en lättare bedövning.
 
Jag trodde att vi var klara där, hästen är ju halt efter så lång vila och behandling. Men nej, då säger Michelle att "detta ska vi nog kunna fixa". VA?! Nu skedde ju allt på engelska, och i mitt chocktillstånd så glömdes i princip allt bort. Men han valde att behandla hovleden med ett preparat (vars namn jag glömde) som ska hjälpa till att återbygga leden och framförallt återskapa ledvätskan.
 
Wanda är fortfarande mycket fin i kroppen, hon är glansig och fin i pälsen, har livfulla ögon och man ser på henne att hon är vid god hälsa. Därför bedömde han hennes chanser att svara på denna behandling som mycket goda, och han sade att hon har ungefär 80% chans att bli helt smärtfri. "Hålet" i skelettet kommer ju finnas kvar, men kan leden fungera igen gör det inget. Så länge hon är smärtfri och skadan inte kan bli värre så r det ju klart att man testar!
 
När han behandade leden kollade han också på hur ledvätskan såg ut. Den rann ut som vatten (alltså alldeles för tunn), men den var vid bra färg. Han förklarade att han sett hästar med samma skada förr, och då brukar ledvätskan vara mycket mörkare. Då är vanligtvis hästen också mycket mer halt. Så att hennes ledvätska var vid så bra färg så bedömdes chanserna fortfarande som goda.
 
Nu är hon behandlad och ska skrittas för hand ett par dagar framöver. Sedan ska hon joggas igång lite smått, och därefter kommer John ut och behandlar en gång till om 3-4 veckor. Kan komma att behöva upprepa behandlingen någon gång till, och så är det viktigt att följa upp ofta under den här tiden så att vi ser hur hon svarar på det hela.
 
Hon kommer skos med överrullningsskor och silikon. Ska även höra med hovslagarna om de anser att hon ska fortsätta med ringskor. Men jag tror det, åtminstone under den här tiden vi behandlar. Om detta funkar kommer vi kunna fortsätta satsa nästa år, fungerar det inte så blir det föl. Men då har vi ju åtminstone provat allt. Håll nu tummarna!
 
 
 
En annan nyhet är att jag har skapat en vardagsblogg där ni kan följa mig i vardagen. alotofcolours.blogg.se är adressen, kika gärna in!

Wanda går i pension...

Idag fick jag svaren från magnetröntgen, och som jag befarat var det väldigt illa ställt med Wanda. Pratade igenom allt med veterinären, men hamnade i sån chock efteråt att jag inte minns exakt hur hon sade. Men kortfattat är det så att hovleden är dålig. Ledbrosket är väldigt trasigt, och har gnagt ned i skelettet. Hon förklarade det som att gå med ett grunkorna i skon i flera år. Utöver detta hade hon skador på flera ligament, men dessa var inte i närheten så allvarliga som skadan i skelett och brosk.

Wanda kommer aldrig någonsin hålla för ridning. Så det är med tungt hjärta jag kommer med beskedet om att hon pensioneras som 13-åring.  Det allra värsta är att inte kunna förklara det här för henne, att inte kunna förklara för henne varför hon inte får jobba hårdare eller tävla något mer. Fruktansvärt eftersom hon bara vill jobba och vara till lags.

Denna skada hade kunnat upptäckas för länge sedan, men inget hade kunnat göras annorlunda mot hur vi har gjort. Vi har bara kommit till det läget att det inte längre hjälper att behandla leden längre. Det finns ingen behandling som kan hjälpa henne, utan denna skada är kronisk. Ju mer hon belastas, desto ondare får hon.

Planen då? Jag ska promenadrida henne på raka spår i alla gångarter fram till i vår då vi kan betäcka henne. Även detta arbete kommer göra skada på henne, men det är ett måste att hon behåller muskler inför betäckning. Så hon orkar med att vara dräktig. Ridningen är också för hennes skull, så hon känner att hon får på sig sadel och träns och att hon får känna att hon är viktig. Att det är som vanligt liksom. 

Skadan har uppkommit från ett yttre trauma för flera år sedan, troligtvis redan innan jag köpte henne då vi har haft återkommande problem med just höger fram och hovled. Men just på grund av att det är ett yttre trauma som orsakat detta så är det ingen fara att det ska nedärvas till framtida föl.

Jag är så tacksam över de här åren med min fina häst. Vi har haft så kul ihop, och jag är så glad över att Jessica valde att sälja henne till mig. Mest tacksam är jag över min älskade Wanda som har bitit ihop och ställt upp till 200% varje dag. 

Från MSV C till nääääästan Grand Prix. Jag är så stolt, så stolt. Men nu är det slut.


Tack Wanda, du är min hjälte.