Yoga

För att tänka på annat och samtidigt stärka min kropp så har jag börjat med yoga. Har tänkt på detta länge, men nu slog jag slag i saken och har gjort några pass. Wow säger jag bara, vilket fantastiskt träningssätt! Än så länge söker jag upp klipp på Youtube då jag inte riktigt har råd att köpa "gymkort" (vad kallar man det?), dessutom har jag inte lust att göra bort mig inför alla andra. Så jag har börjat så smått här hemma, men är redan frälst!
 
Jag har ju länge gått hos olika naprapater på grund av smärta i framförallt min ländrygg och mina axlar/nacke. Visst har det känts som att många spänningar har släppt där och då, men det har hela tiden känts temporärt. Det blir väldigt dyrt att hålla på så i längden. Så gissa om jag blev förvånad när jag fick en ännu mer avslappnad och genomarbetad känsla efter en timmes yoga? Visst har jag konstant träningsvärk, men det vanliga obehaget gör sig inte alls lika påmint längre!
 
Mina största problemområden är ländryggen, höfter och bäcken. HÄR finns det ett superbra pass just för det, som jag har gjort och som faktiskt fick mig att känna mig som en ny människa. Kan absolut tipsa om att kolla deolika passen på youtube innan man signar upp sig på något som man inte vet kommer vara roligt i längden. Jag tror att vi ryttare har ganska bra kroppskontroll, så det fungerar alldeles utmärkt att träna hemifrån!
 

Tappat lusten helt...

Som ni kanske har förstått så är den här situationen med Wanda inte superbra i nuläget. Jag vet inte om den har varit det ens en endaste gång... Som det ser ut nu ska vi göra allt i vår makt för att få hem henne igen. Advokat är inkopplad, och det suger att det är såhär. Jag kan inte berätta allt, men det kommer väl i framtiden. Tro mig, jag vill dela med mig av allt till er. Ni skulle minst sagt häpna. Men jag kan inte göra något som äventyrar det hela i framtiden.
 
Wanda har snart varit borta ett halvår, jag har inte fått träffa henne en endaste gång. Det var mitt stora och egentligen mitt enda krav; regelbundna besök och uppdateringar. Jag får inte hälsa på henne. Det är en riktig jävla mardröm och jag har den värsta ångesten i mitt liv över detta. Det känns som att jag har svikit henne så hårt, för jag lovade att alltid ha henne hos mig. Men jag gjorde ju bara det jag trodde var bäst för henne...
 
Hon är inte dräktig, och förhoppningsvis kan jag få hem henne igen. Är lite snärjda på grund av ett ofördelaktigt kontrakt för min del, så därför har vi fått ta hjälp av advokat. Djupare än såhär kan jag inte gå. Men jag kan berätta att jag känner mig ledsen, rädd och sviken på grund av saker som har sagts till mig. Detta var inte planen :(
 
Jag har också bestämt mig för att jag slutar med hästar i år om jag inte får hem henne. Jag vill inte ha något med hästvärlden att göra efter detta. Och skulle gudarna vara på min sida och vi kan få hem henne igen, då blir det ett helt annat hästliv för mig. Det är vad jag hoppas på. Snälla, håll tummarna för oss. Det behöver vi.
 
 
Förlåt W...

Vad är hästhållning?

Som ordet hästhållning antyder så handlar det om hur du som hästägare (eller medryttare/skötare osv) håller din häst, alltså helheten runtomkring allt. Man kan inte säga att bara för att en person har bra resultat på tävlingsbanan så är dennes hästhållning fantastisk. Det är skillnad på ridning och hästhållningen i sig.
 
Det finns många fantastiskt skickliga tävlingsryttare som kan plocka fram allt och lite till ur hästarna de rider inne på tävlingsbanan, men deras sätt att hantera hästarna utanför spricker totalt. När ens hästs grundbehov inte tillgodoses anser jag att man misslyckas som hästmänniska, och då tappar jag respekten för de personerna direkt. Trots fina resultat på tävlingsbanan.
 
Vad är då god hästhållning enligt mig?
 
Det allra viktigaste enligt mig är mycket utevistelse i stora hagar. Detta har jag redan skrivit om nyligen, men det är så sjukt viktigt och faktiskt en hjärtefråga för mig. Finns det möjlighet ska hästen även ha sällskap. OM sällskap inte kan ordnas MÅSTE det finnas hästar i hagarna runtomkring som den ser och allra helst kan få kontakt med. Kan inte hästen få kontakt med de andra kan det sociala behovet stillas genom öppna boxar där de kan umgås med varandra då den står inne.
 
Sedan kommer vi till fodret. Mycket grovfoder (allra helst fri tillgång) och lite (eller inget) kraftoder. Som det ser ut nu i många stall är det tvärtom där folk överfodrar med kraftfoder men helt glömmer bort att hästen i sig är gräsätare som mår bäst av att äta lite och ofta. Så har vi sådana basala grejer som att mocka ordentligt varje dag. Se till att hästen har friskt vatten. Jag anser att allt jag har nämnt är basgrejer, men det är tydligen inte så självklart som jag önskar att det vore.
 
 
Hönät är ett bra sätt för att få hästen att äta långsamt men ofta.
 
Vi kan gå vidare till själva rid- och träningsbiten. Jag är inget helgon, utan jag är en helt vanlig dressyrryttare som rider med både bett och sporrar. Även graman har använts (något jag dock har slutat med, förutom vid vissa nödfall då den använts på pigg häst vid uteritt). Men det är skillnad på att använda dessa saker som hjälpmedel och på att använda dem som tortyrredskap. En häst ska tränas med respekt och tacksamhet. Ja, vi ska vara tacksamma över att vi får rida och faktiskt kräva saker av dem.
 
Jag blir fly förbannad när jag får höra saker som "h*n behöver en hård graman och sporrarna i sidora så h*n tar ned skallen och går framåt, vi ska faktiskt tävla imorgon". Eller varför inte klassikern som jag hörde en känd tränare säga "tänk dig liksom våldtäktsridning! H*n får lov att ge med sig och sluta säga nej". Hallå, vad lever vi i för värld egentligen?
 
Så kommer vi till en annan sak... Ja, dagens tävlingshästar ÄR känsligare än förr. Men en häst är fortfarande en häst, och den har fortfarande samma grundbehov. Det är inte direkt så att dagens känsligare hästar är en ny djurart som "ska" ha olater i boxen för att den "ska" må psykiskt dåligt. Hästen kan se hur välmående ut som helst på utsidan, medan den inombords kan ha ett helvete. Vävning, krubbitning och andra sådana olater är tecken på att något är väldigt fel och det är illa att detta har blivit normaliserat som något dagens tävlingshästar bara har.
 
Jag har ju själv tagit över två väldigt stressade hästar. Den första hästen jag och mamma hade, Fiona, vantrivdes något fruktansvärt på ridskolan. De hade provat ALLT för henne, men miljön blev bara helt fel. Att ta henne till ett lugnare stall med hästkompisar i hagen och ridning av ett fåtal personer gav oss en helt annan häst. Astiz gick igenom en ännu större förvandling. Han hade en hel del saker för sig i boxen, var allmänt missnöjd i ridningen och gick i en liten ruta till hage. När vi ändrade om utevistelsen och han fick börja gå i stor hage med sällskap blev han helt annorlunda. Han gick från att vara vild att ta in, till att småbarnen fick leda honom.
 
Så bara för att vi står här med fina tävlingshästar som ligger högt i blod så betyder det inte att vi kan normalisera dessa beteenden. Det är vårt ansvar att läsa hästens signaler, och försöka förstå vad den har att säga. Om vi inte försöker göra detta avsäger man sig rätten till att ha djur. Och framförallt så avsäger man sig rätten att kräva saker av sin häst. För kan inte den kräva ett värdigt hästliv av oss så kan inte vi kräva piruetter, piaff och passage av den.
 
 
 
Vad är bra hästhållning enligt er?