En riktig atlet

Jakob har genomgått en stor förändring. Till det positiva! Han börjar bli en riktig atlet, och är nu i full gång igen. Konditionen börjar sakta men säkert komma tillbaka och förbättras, och han känns fantastisk att rida på. Han är taggad på mer, fokuserad och tar i som bara en. Under de senaste passen har vi kunnat jobba med skänkelvikningar, förvänd galopp, fattningar från skritt - utöver det vanliga som vi alltid jobbar på. Dessutom har jag lagt in en del arbete för hand innan uppsittning där vi jobbar på rggningar och sidförande, samt att vara kvick för min hjälpgivning.
 
Vi har ju stått på den anläggningen han bor på nu i några månader och den erbjuder skrittmaskin, ridhus och bana med bra underlag, anlagd ridväg i skogen och vänner som också tycker om att träna. Det är en inspirerande miljö med inspirerande människor vilket är väldigt viktigt för att hålla utvecklingen framåt. Nu vill jag åka till stallet och trimma med honom. Jag vill linda benen och snygga till honom ordentligt inför varje pass. Han skrittar mycket utöver den vabliga träningen och utevistelsen, och allt jobb i skrittmaskinen tror jag verkligen har varit med och bidragit till att han har kommit tillbaka så snabbt efter sin konvalescens. Grundstyrkan byggs upp på ett skonsamt sätt. Sedan försöker jag ju även ge mig ut på promenader också de dagar han vilar från träning, men han är inte så jätterolig att promenera med alla gånger ;)
 
Jag har aldrig sett Jakob i så bra fysisk form som han är nu, och det gläder mig något enormt! Att han dessutom verkar må lika bra psykiskt kan ju inte bli bättre. Han trivs i sin hage, funkar bra i magen och verkar finna sin vardag stimulerande och spännande. Peppar peppar ska jag väl säga. Men jag ville verkligen dela med mig av att det faktiskt går framåt också, inte bara kika in här med motgångar liksom. På torsdag provar vi dessutom en ny tränare som kommer till oss i stallet!
 
Nu har jag mejlat och anmält oss till en Pay 6 Ride den tredje Augusti i Uppsala, sen blir det även tävling den 20:onde Augusti i Stockholm. Vi kanske kom igång lite senare än planerat, och målet med Lätt A till sensommaren får skjutas upp. Jag vill att han ska ha mer tävlingsrutin i lägre klasser innan vi ger oss ut i hetluften, så han får snällt träna vidare mot högre mål hemma. I höst kanske....!
 
 
#1 - - Cornelia:

Ah vad kul att läsa! Härligt när allting känns positivt :)

#2 - - Frida:

En lite känslig fråga men jag vet ju att du har varit rätt öppen med din vikt och du behöver inte svara om du inte vill.
Undrar hur du upplever att tävla, känner du att du blir annorlunda bedömd pga vikten?
Ska själv ut snart och har en del övervikt, jag jobbar med den och går ned lite, lite i taget men känner mig lite stressad över att bli dömd när man kommer ut på tävlingar igen. Jag rider inte sämre nu (tvärtom) men det känns lite jobbigt att "visa upp sig" på tävling som jag ser ut nu.
Märker du ngn skillnad mot när du var smalare?

Svar: Jag har ju alltid känt mig stor, så även när jag inte var det kände jag mig uttittad ändå om du förstår mig? Så nej, jag känner ingen skillnad alls för jag hade så skev syn förut. Nu har jag bara hunnit med en start med hakob, men jag upplevde absolut inte att domaren dömde ned mig på grund av det. Så ut och tävla, det kommer gå bra :)
Matilda Holmström

#3 - - Jossan:

Men vad kul med träning och inplanerade tävlingar 😃
Heja er! 😊