Fundering

Skrev detta på Instagram, men jag vet att det finns lösare här utan insta så jag klistrar in det här också!


Jakob är otroligt snäll. Efter en månads vila i sjukhage var det bara att sitta upp och rida! Han ställer upp på allt och är otittig och glad. Men, som alla hästar har även Jakob en egenhet som han testar ibland. Han försöker nämligen gå sin egen väg. Och med det menar jag att han kan vända och gå åt andra hållet, eller som igår; fortsätta gå rakt fram medan jag frenetiskt försökte svänga vänster. Om det här är det värsta han hittar på kan jag helt klart leva med det. Igår behövde jag bara svänga åt andra hållet så kom han ur sin trans och vi kunde gå åt rätt håll ;) Men det fick mig att fundera lite... Han visade väldigt tydligt igår att han ville gå ut på en skogstur och inte vara inne på banan, borde jag ha lyssnat på honom och tagit den där skogsturen? Givetvis efter han lyssnat på mig. Hur mycket ska man lyssna på sin hästs vilja i dessa lägen? 

Tidigare har han försökt smita ut från ridbanan och vi har fått backa från utgången för att komma loss, och han har även försökt vända i ridhuset. Kan räkna på min ena hand antalet gånger detta har hänt och jag ser det absolut inte som ett problem. Men jag funderar ändå kring det. Jakob rids ut två dagar i veckan. Han tömkörs eller monteras en dag och rids dressyr tre dagar. Det är inte som att han bara harvar runt på banan vecka ut och vecka in. Det jag funderar över är om han kanske önskar att jag red ut mer med honom? Vi är ju polare och han kanske vill dela det med mig. Jag vet, nu tycker ni att jag är töntig som applicerar de känslorna på min häst. Men jag tänker ändå så! Han är en riktig morsgris och är otroligt fäst vid mig, så han kanske vill att vi ska hitta på mer tillsammans?

Jag är ju otroligt nöjd med min medryttare. Hon älskar Jakob, rider ut och busar samt är mindre och lättare än jag. Så några planer på att ta över hennes jobb har jag inte. Men kanske skritta av ute i skogen ibland? I helgen kommer min kompis ut och då ska vi i alla fall träna mer på att rida ut, och så tar vi det därifrån.

Tillbaka till frågeställningen; hur mycket tycker ni att man ska lyssna på sin häst i sådana situationer?


#1 - - Anna:

Jag har en medryttarhäst som HATAR ridbanan. Han gör gladeligen svåra dressyrkrumelurer var som helst (på grusvägen, fältet, i skogen), bara han slipper banan. Ibland behöver man dock trimma på banan, men då är han mkt mer svårmotiverad än annars... I bland brukar jag lämna grinden öppen och varierar ridning på och utanför banan. Typ, rider fram på grusvägen utanför, avslutar en svår övning på banan med en galopp på grusvägen eller liknande. Då brukar han tycka att träningen är lite roligare (och jag också). Att ta med honom på träning/tävling på bortaplan är aldrig något problem, då är det nytt och kul. Det är bara banan hemma som är trååååkig ;) Tycker att jag och min häst har hittat en bra lösning där vi båda är glada och motiverade till träning.

Svar: Vad kul att ni har hittat en så bra lösning. Jag kan tänka mig att andra i ditt stall tycker att ni är lite knasiga ;)
Matilda Holmström

#2 - - Anette:

Mina friesers gillade inte banan heller. Och dom gick ändå väldigt varierat. Den ena red jag distansritter med och hoppträning, tömkörningskurser och skogen i övrigt och dressyr. Den andra körde jag med vagn 1-2 dagar vecka, utöver skogsridning, lite hoppträning, och dressyr. Båda gick även kurser i AR. Dom blev lätt uttråkade på ngt sätt och var tvugna att göra en hel del olika aktiviteter. Ingen av dom va så förtjusta i banan dock..och jag flyttade även bort dom ståendes på landet istället.det va skogen som gällde för dom båda i flesta fall. Underbara hästar, världens trevligaste!

Svar: Jakob gillar dock ridhuset nu, det är isolerat så det är svalt och skönt därinne. Så det kan ju vara värmen som stör honom.. var inga problem att gå till ridbanan när det regnade ute, då var det lattjolajban ;)
Matilda Holmström

#3 - - Sofia:

Jag skulle ha lyssnat på han, han är ändå 5 dagar i veckan på ridbanan. Jag brukar göra som så att jag skrittar fram och av utomhus. Det brukar bli 30 minuter sammanlagt ungefär. Hästen är 22 år så han mår bara bra av en ordentlig uppvärmning innan och att få pusta ut efteråt.
Jag märker på han att han tycker att ridhuset är dötrist! Han är så seeeeg där inne. Så jag rider dressyr för det mesta nere på en äng. Då är det full rulle och han har väldigt mycket energi och tycker att det är riktigt skoj. Och jag också för jag orkar inte baxa runt på 600 kg häst, det är betydligt lättare när han går av sig själv 😉

Svar: Vad tråkigt att din häst inte gillar "vanlig dressyr", jag upplever inte det problemet med Jakob utan han verkar alltid glad och taggad nu för tiden. Idag försökte han till och med smita till ridhuset med medryttaren och inte tillbaka till stallet som hon tänkte det, haha.
Matilda Holmström

#4 - - Sara:

Jag tror att det beror på vilken typ av häst man har, hur mycket man ska lyssna på sånt där (aldrig ignorera helt oavsett häst, man måste ju fundera på varför hästen ställer alla sina frågor). Jag är bortskämd med en häst som är glad i allt och följer mig vart jag än går. Jag har aldrig varit med om att hon hellre drar sig mot skogen än mot banan om jag styr henne ditåt. Och på banan är hon alltid taggad och vill verkligen jobba. Eftersom hon alltid ställer upp på mig vart jag än vill att vi ska rida så brukar jag lyssna när hon själv tar egna initiativ. Jag blir glad när hon visar vad hon vill, för hur glad jag än är att hon så gärna följer mig så vill jag ändå att hon också ska få vara med och berätta vad hon vill. Men för oss handlar det isf om att hon ibland får välja vilken väg vi ska ta i skogen, för där är enda stället hon faktiskt visar att hon hellre går en annan väg än den jag har tänkt från början (och där vet hon ju heller inte vad jag har planerat). Hon är så otroligt snäll så jag vet ju att jag kan göra så med henne, för om jag skulle säga nej i en sådan situation så vet jag att det inte skulle bli någon diskussion, hon skulle gå åt det håll jag ber henne att gå. Men andra hästar skulle detta kanske inte funka lika bra för, det finns ju säkert individer som skulle kunna ta över och bli för bestämda om man ger dem för mycket valfrihet. Detta kanske blev flummigt, men det jag vill säga är att ja, man bör alltid lyssna på sin häst men vara medveten om vilken typ av häst man har. Jag har inte lika stor erfarenhet av hästar som visar att dom inte vill något (säger inte att Jakob är så). Jag har en jäkla happy go lucky-häst så för mig ser "problemet" annorlunda ut - vad vill min häst egentligen? Vill hon allt jag ber henne om eller gör hon det för att hon är snäll med mycket energi som hon vill få utlopp för?

Jag tycker att dina funderingar är kloka, och ingen kan nog ge ett svar utan att känna Jakob. Men jag tycker absolut att du kan tänka mer åt rida ut-hållet. Det mår de flesta hästarna bra av, och du kan ju träna dressyr ute också så kämpa på med det :) Jakob är lyckligt lottad som har en matte som tänker och funderar som du gör :)

Svar: Din häst låter väldigt lik Wanda som tycker att allt är världens roligaste grej ;) De hästarna är nästan svårare, för då måste man som ryttare ställa fler frågor och tänka outside the box, för man vill ju behålla den fina glädjen de har!
Jag tror dock att mina svamlingar kom ut lite fel. Jakob känns alltid fin och positiv inne på banan eller i ridhuset med mig. Även i det avsuttna arbetet. Eftersom han rids ut så mycket ändå så tror jag inte att han egentligen BEHÖVER mer jobb ute, mer att jag kanske borde lyssnat på honom igår då han tydligt visade vad han ville göra. Samtidigt är han en ganska tuff häst, så det går inte att låta honom få som han vill på bekostnad av mig som ledare. Ska dock träna mig själv på att rida ut mer så får vi se vad som händer på den fronten!
Matilda Holmström

#5 - - Mandastillnert:

Jag är sådan att jag lyssnar gärna till vad hästarna har och säga och visst ibland får man tänka till både en och två gånger. Just nu varierar vi med tömkörning, bomarbete ( för bakbenen ) på ridbanan och skogen. Min kära ponny tycker bäst om skogen om hon själv får välja men om du ger henne uppgifter så hon får tänka på ridbanan tex då brukar hon genast bli gladare. Jag tror ändå man måste stanna upp och lyssna av läget i mellanåt, han kanske tycker som du skriver att du och han ska rida i skogen :)

#6 - - Jennie:

Jag är väl kärringen mot strömmen här och tycker det låter väldigt mycket som hästar av "icke halvblodstyp" att göra så, tänker ponny, större kallblodsraser osv.

Jag inledde min "karriär" med shetlandsponny och fjording, och kan väl säga att de hade väldigt(!!) mycket egna idéer i stil med det du beskriver, speciellt det här att de ska gå åt ett visst håll (fjordingen var expert på att från ingenstans göra en 180°-snurr på långa tyglar och bara dra rakt ut i skogen för att ställa sig och äta av en björk, shettisen också). Har även sett ett antal ponnyer som gör exakt samma, oavsett miljö.
Antalet halvblod/fullblod/travare jag har sett göra samma sak? Noll. :)

Min åsikt är att du lugnt kan visa tydligt men bestämt vart ridpasset ska förläggas, vill du rida inne eller tömköra så får han faktiskt finna sig i det och sen kan ni i så fall avsluta med en tur i skogen. Så länge han inte börjar sätta det i system och upprepa samma beteende så tror jag att du med gott samvete kan fortsätta.
Misstolka mig rätt, givetvis ska du vara lyhörd för din häst, det vet jag redan att du är, men min erfarenhet av vissa grabbar är att de mår bra av fasta ramar, de behöver inte samma diplomatiska fingertoppskänsla som stona. :)

Svar: Haha, även om Jakob klassas som varmblod så brukar jag kalla honom för min lilla shettis ;)
Matilda Holmström

Till top