Istadighet

Jag har funderat på det klassiska uttrycket "min häst är så istadig" och vad det egentligen innebär... Såhär alltså! Jag förstår att hästar har olika temperament och humör, att de har olika personligheter. Men överlag tror jag också att hästar vill vara till lags och få beröm. Usch, egentligen gillar jag inte uttrycket "till lags" heller, då jag strävar efter att vara ett team med min häst. Men det blir ju ett team där jag är lagledaren, om ni förstår mig ;)
 
Hursomhelst, jag hör mycket om istadighet. Att hästen protesterar, inte vill och visar det genom att "bråka". Jag har själv varit en av ryttarna som skyllde på att min häst var istadig, menidag vet jag att jag var formad av en tränare som inte tänker att man ska vara i ett team med sin häst. Den upptäckten har hjälpt mig att bli den ryttare och framförallt hästvän jag faktiskt är idag.
 
Istadighet är för mig ett tecken på att du som ryttare har gjort intrång på hästens inetgritet. Du har begärt för mycket för tidigt. Istället för att be om lite mer genom positiv förstärkning. Märk alltså mina ordval här; begära vs. be. För mig handlar ridning om att tillsammans med sin häst bli starkare och mer elastisk , i harmoni. Det kan aldrig bli harmoniskt om du som ryttare går över gränsen och knäcker din häst.
 
Jag tror inte att folk gör detta medvetet, men det är så allmänt accepterat med istadighet att man inte reflekterar över det. Vi pratar om att vi måste komma över tröskeln för att komma till nästa nivå, och jag förstår det. Men jag förstår inte varför man måste gå över den där tröskeln direkt här och nu, få ta en fight med sin häst och lämna passet med fler dåliga steg än bra steg i ryggen? Varför måste man tvinga sig över den där tröskeln när man kan jobba motiverat och lugnt för det, och en dag så har ni inte bara kommit över tröskeln utan man har gått upp för en hel trappa utan att man för den sakens skull har märkt något. Det har bara varit en naturlig del i ens träning!
 
Under min och Wandas aktiva tid tillsammans har jag inte haft ett enda pass där hon har varit istadig. Hon har varit het som tusan och stark på det, men aldrig någonsin har jag behövt bråka med henne. Jakob är på många sätt tuffare än Wanda, men istadig har han aldrig varit. När han hade sin period då han kändes less och spänd inne i ridhuset jobbade jag mer på att få tillbaka en bra relation där inne, än att jag "sparkade mig igenom det".
 
Många gånger kan det säkert leda till snabbare "utveckling" om man tar sig igenom vissa "fighter", men för mig leder inte det till någon harmoni. Det är inget sätt jag vill rida på, och jag vill inte heller att istadighet ska bli en del av min vardag med hästarna. För mig känns det inte som en äkta utveckling att behöva rida på det sättet, för då är grundkärrnorna i ridningen borta enligt mig. Grundkärnorna för mig är harmoni, respekt och positivitet.
 
Ni som pratar om istadighet ofta; sluta pressa era hästar och börja lek fram rörelserna istället!
 
 
#1 - - Camilla:

Istadighet är bara ett symptom på något annat - antingen att man klivit över gränsen mentalt/utbildningsmässigt eller att det finns fysiska/medicinska hinder.

Svar: Mycket sant! Orkade inte ens ta upp de fysiska aspekterna son kan leda till istadighet..
Matilda Holmström

#2 - - Anonym:

Hur tänker du om hästen är "istadig" när man ber om något väldigt enkelt då? Som man vet att den kan men bara inte vill? Som min häst som vägrade stå stilla mer än en mikrosekund för några månader sedan... 😂

Svar: Jag ser inte det som en istadighet faktiskt! Det känns mer som ett ledarskapsproblem 😂😁
Matilda Holmström

#3 - - S:

Kloka ord! Jag håller med till 100%!

#4 - - LenaB:

Vilken fin bild!!!!!
Håller med dig - om hästar verkar istadiga så är ofta ngt fel, antingen i ridningen eller ngt fysiskt med hästen...

#5 - - Jenny:

Kloka ord!
Det ska ju vara skoj att rida...varje dag...för både ryttare och häst!