Välbehövlig paus

Hej fina ni, vad gulliga många av er har varit som har skrivit till mig på olika sociala medier och frågat om bloggen ♡ Jag behövde en paus, då det startades en jävla shitstorm om mig på Ingrids blogg efter en välmenande kommentar från min sida. Jag kan ta skit om mig på min blogg, men jag mådde otroligt dåligt då det skrevs om mig på en annans sida. Det blev liksom dubbelt; personer som skrev om mig och en annan som lät det vara kvar. Dessutom lyckades de trycka på mina enda svagheter; Wandas bortlämnande och min hetsätning. Har dock pratat med Ingrid och allt är borttaget där av henne, inte bara jag som tyckte att det gick för långt. 


Jag vet faktiskt inte om jag vill fortsätta blogga. Det här med att alla kan vara anonyma gör att klimatet är så mycket hårdare än på till exempel Instagram. Men jag kände att jag var skyldig er en förklaring i alla fall. 

De här dagarna har jag hunnit med en hel del! Jag har fått sommarjobb på Ica Maxi i Enköping, Daniel och jag befinner oss i Uppsala på en hotellweekend, och Jakob tränar på fint. Han har fått operationstid den femte, så även den biten rullar på. 

Nu ska vi göra oss i ordning för frukostbuffén innan vi åker hem till Enköping igen. Vi hörs nog igen! ♡


#1 - - Emma:

Usch, såg kommentarerna... Förstår att du låste bloggen ett tag. Jag hoppas att du ändå vill fortsätta till slut, jag gillar verkligen din blogg. Men samtidigt förstår jag om det kanske känns för jobbigt för tillfället. Ta det i din takt :)

#2 - - Cornelia:

Kul att du är tillbaka! Gillar verkligen att följa dig och dina hästar, hoppas du slipper tråkiga kommentarer nu!

#3 - - Linnea:

Hoppas också att du vill fortsätta!

#4 - - Rackemarie:

Anade att din kommentar och låsningen av bloggen hängde ihop. Läste dock inte följdkommentarerna mot dig. Kram

#5 - - Rebecca:

Du skriver att din kommentar var i all välmening men så uppfattades den inte. Du kanske formulerade dig helt åt fanders, det är möjligt. Men kommentaren i sig var trist.
Följdkommentrerna läste jag inte, tråkigt om du blev påhoppad, det är aldrig okej! Precis som att det inte är okej att folk ständigt ska ställa diverse diagnoser på en häst de inte ens sett IRL.

Svar: Och jag håller inte alls med dig, men det är okej. Alla tycker olika! Måste dock poängtera att jag aldrig någonsin har kommit med en diagnos på en häst, bara en påpekan om att hästen kanske bör kollas upp. Stor skillnad :)
Matilda Holmström

#6 - - mariella:

Härligt att du är tillbaka! Blir så arg av att läsa att du fått så mycker hat. Fattar inte vad som rör sig i skallen på folk. Inte mycket alls, förmodligen.. Men man blir ju lika ledsen ändå! Starkt av dig att öppna bloggen igen, jag går in varje dag och kikar, alltid lika intressant att läsa om och se bilder på Jakob, du rider så trevligt och ni passar så fint ihop!
Sedan att du delar med dig av tankar och känslor kring din psykiska ohälsa och psykisk ohälsa i allmänhet, det är tufft av dig. Hoppas du vill fortsätta både blogga och Instagramma!

#7 - - E:

Älskar din blogg och vill gärna att du har kvar den! Läser den främst för ridning och hästar, men för mig är det en trygghet att se någon annan som vågar blotta sin hetsätning... Jag har gått igenom både anorexi och bulimi, men efter bulimin består hetsätningarna ändå, bara inte i samma grad (men ändå i en sån mängd som "normala" människor skulle se som grotesk). Mår så dåligt över både min kropp och mitt beteende och jag skäms för att säga det men jag drömmer ibland tillbaka till mitt totalt ätstörda jag där jag kände att jag hade kontroll, till skillnad från nu... Och att jag gömmer det för min sambo, för skulle jag "blotta" det skulle ju min enda tillflykt försvinna, och jag skulle även stämplas som "sjuk" igen och jag är så less på att det ska definiera mig. Vill ta mig ur det här, vara nöjd med min kropp och kunna leva som en normal person med en balans i kosten... (blir så urbota less på att känna att det enda som ger mig ro i själen är att låta käkarna mala tills jag är less och verkligen mår skit). Såååå med den långa flummiga kommentaren vill jag bara säga att din blogg är som en stöttning för mig haha, att se att jag inte är ensam om att vara såhär. (Kan för övrigt säga att om jag berättar att jag haft anorexi så tar folk det som en "wow"-grej, typ som att man är duktig, medan bulimi och hetsätning ses som nåt vidrigt, äckligt och att man bara saknar självkontroll... Är så jäääävla less på kommentarer som "jag hatar att spy så jag skulle aldrig kunna ha bulimi", eller "jag blir mätt så himla fort så jag kan inte hetsäta tihi"...) Vet inte vad jag ville med det här, men tack i alla fall! ;P