Ryggningar ger rysningar!

Igår tränade vi för Åsa Nordström igen. Något som jag verkligen gillar med de här träningarna är hur vi verkligen nördar in oss på smådetaljer. Åsa ställer många frågor och får mig att reflektera och tänka efter. Att förklara hur något känns är bra mycket svårare än att "bara göra" när jag rider. Jag har ju alltid varit en ryttare med mycket känsla, så för mig är det nyttigt att försöka berätta varför jag gör som jag gör, vilken bog det är man faktiskt leder in i öppnan, hur skänklarna samspelar i slutan, och så vidare.
 
För ja, nu började vi faktiskt nosa på lite svårare saker. Men vi tar det från start! Åsa frågade mig vad jag ville jobba med idag, och jag svarade "ryggningar!". Detta är något Jakob inte riktigt har förstått konceptet med, och han tycker överlag att det är en onödig rörelse. Vi började då med en teorilektion i varför man ryggar. Tidigare har jag fått höra att det är en dominanshandling, så därför har ryggning inte varit min favorit heller - för vem vill dominera sin häst? Detta sade Åsa också, och poängterade även att man inte behöver vara ledare över sin häst, bra polare räcker bra! Helt min filosofi :)
 
Varför ryggar man då? När hästen ryggar måste den sätta under sig bakbenen under kroppen, vinkla sitt bäcken och runda ryggen (detta är alltså en korrekt ryggning). Tänk själv hur vinklingen av bäckenet och bakbenen samverkar, det blir en ganska bra stretch för hästen. Därför kan den känna sig trängd ibland, ni vet ju själva hur det känns när man stretchar och det gör sådär skitont? Då gör man halt i ryggningen, klappar och ryggar sedan något steg till innan man rider framåt. Det får aldrig handla om att sätta spänning i hästen, utan man gör detta med beröm och positivitet. En häst som är duktig på att rygga och är gymnasitserad i detta har fördel av detta i piaffen sedan, då det är en förutsättning att hästen kan trampa in under sig utan att det stretar emot.
 
Jakob lärde sig rygga igår, med den äran. Så ur ryggningen fick jag sedan skritta fram något steg och ur det fatta galopp. Den känslan han bjöd mig på i galoppen gav mig rysningar - så sjukt fin!! Han satte sig verkligen på rumpan och var helt ihop i kroppen. Gav mig verkligen en föraning om hur hans piruetter kommer kännas!
 
Efter det jobbade vi med att kunna gå på rakt spå och bara böja halsen/ställa nacken. Det var lätt på fyrkanten men supermegasvårt på diagonalen. Vi fick bukt på det hela, och i det kunde jag sedan lägga till ytterskänkel och leda in honom i en diagonalsluta. Detta gick i alla gångarter! Jag var tvungen att vara noga med att släppa innerskänkeln, ta den framåt och liksom visa vägen med tån, haha. Låter väldigt flummigt, men det gav bra resultat! I öppnan på långsidan fick jag tänka på att faktiskt sitta på yttre sittbenet, och när jag sedan skulle svänga inåt fick jag sitta på inre sittbenet.
 
När vi jobbade med diagonalslutorna utbrast Åsa "Halvpiruett vid X". Det kändes ju rätt sjukt, haha. Jakob försökte sitt bästa, efter halva bröt han av till skritt men då fortsatte vi piruetten i skritt istället följt av en galoppfattning igen. Med denna övning ville Åsa visa att det är dags att börja leka fram rörelser med Jakob, dels för att han spänner till när han inte vet vad som förväntar sig av honom - han måste vänja sig. Men också för att det är dags att introducera de svårare sakerna för honom, och blir det då fel är det bara att ha is i magen och göra samma övning men enklare. Dressyr behöver inte vara så gravallvarligt hela tiden.
 
En fantastiskt rolig träning som verkligen gav mersmak! Är så glad över att ha hittat en tränare som verkligen känns bra för mig som ryttare och som tar hänsyn till Jakob som individ och häst :)