Pricktest

(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
(null)
 
 
Det blev en väldigt lång dag på Ultuna för oss idag. Jakob gjorde sitt allergitest för femtioelva olika saker. Och sen var det tvunget att avvakta fyra timmar innan avläsningen. Inga direkta allergier hittades. Men han var överkänslig mot lönn, fågelfjädrar och en grässort (luddtåtel som mamma så fint poängterar i kommentarerna, mycket gulligt namn!). Det fanns alltså en reaktion på dessa, men inte tillräckligt stor för att kalla det för en allergi, och för liten för att vara anledningen till att han blir flåsig. Verkar med andra ord som att han är helt frisk!

Nej, din häst trivs inte på pessoa

För ett tag sedan reagerade jag på bilder på hopphästar på instagram. Dessa var betslade med pessoabett och dubbel nosgrimma, ni vet en sån där kombinerad remont och engelsk? En rätt vidrig skapelse enligt mig! Hursomhelst så blev jag extremt förvånad över att se pessoabettet då jag trodde det var utdött. "Alla" vet ju hur kasst det är för hästen, och vilka dubbla signaler det ger till hästen. Om inte så kan jag kortfattat förklara att vid en förhållning trycks bettet ihop och ger "nötknäppareffekten" i hästens gomtak, samtidigt som bettet trycks framåt på hästens tänder. Dessutom bildas tryck i nacken, vilket gör att det i munnen säger upp med huvudet och det i nacken säger ned. Otroligt förvirrande, och rätt självklart att det inte är ett trevligt bett för hästen.
 
Så vad gjorde jag? Ifrågasatte såklart! Någon måste ju göra det, och med handen på hjärtat så blev jag besviken då ryttaren är mycket duktig och kapabel till att hantera sina hästar på snällare bett och nosgrimmor.Fick då svaret att de aldrig skulle göra något som skadar sina hästar, och att hästarna som rids på pessoa trivs på det. Nej, de trivs inte alls på det. Hästarna kanske känns känsliga och lättstyrda, men det är för att de flyr från ett obehag. Jag är också av åsikten att bettet blir inte starkare än handen som håller i tygeln, men här är pessoat ett undantag för mig.
 
Egentligen är det inte själva användandet av bettet eller nosgrimman som är det mest upprörande här. Nej, det är okunskapen och oviljan att tänka till som är sorgligast. Och jag vill inte på några sätt peka ut ryttaren i fråga, utan det som är mer skrämmande är hur inga andra ifrågasätter det. Istället är det så normaliserat att man bara tycker det är okej.
 
Nu är ju inte jag heller en hoppryttare, så vad vet jag om alla märkliga bett och nosgrimmor och hjälptyglar som används där. Men jag förstår ändå att less is more, och att målet ändå ska vara att ha så enkla grejer som möjligt. Wanda trivdes bäst på kandar, men det var inte för att hon var skapt till att gilla det mer, utan hon var inlärd på det sedan mycket ung ålder. Det tycker jag är fel, och därför känns det bra att få göra rätt med Jakob, för att inte tala om Wivvi som verkligen är som ett blankt blad! Jag känner också att bara för att en häst inte blir utåtagerande vid spänning/obehag/smärta så betyder det inte att den trivs.
 
Jag tycker att det är vår uppgift att försöka lyssna på hästen, och fråga oss själva varför den gör som den gör. Det är så jag har utvecklat mig själv från att vara den klassiska tävlingsryttaren som bara körde på, till den hästvän jag är idag. Min ridning kanske har blvit sämre, men jag har rent mjöl i påsen. 
 
 
 
 

Det går inte

Jag blev fullständigt bombad med mejl från olika intressenter på Jakob när annonsen kom ut. Vissa seriösa, vissa nyfikna, och vissa som uppenbarligen inte läst hela annonsen. Kände mig ändå okej under dagen, men när jag skulle sova så brast det. Jag bara grät och grät, för det är fan hjärtskärande att ens fundera på att sälja en häst som har kommit att bli den bästa vännen som finns. Somnade ändå till slut med tanken om att inga beslut är fattade, hästen är inte såld, och så vidare. Idag mötte han mig galopperandes och gnäggandes i hagen - och då kände jag att jag kan inte göra det.
 
Jag kan inte offra min relation och mitt band till Jakob bara för att jag känner mig som en föredetting för att jag inte får tävla de klasser jag en gång gjorde. Därför plockar jag nu bort annonser som ligger ute. Jag klarar inte av att äga häst med hjärnan, utan det är hjärtat som får bestämma här.
 
 
Till top