En föredetting

Så känner jag mig medan jag skrittar runt på min häst jag haft i över två år, och rimligtvis borde gå MSV B nu. Istället går han knappt alls. Känns som att allt bara är satt på paus, och jag är ärligt talat riktigt avis på alla som tävlar och tränar aktivt med sina hästar. En annan får vara glad för om hästen inte flåsar efter ett pass. Förlåt för att jag är negativ, men det var inte meningen att det skulle bli såhär. Jag hade en tydlig plan och ett upplägg som skulle ta oss vidare, men istället blir vi avbrutna hela tiden. 

Jag kommer på mig själv med att sakna tiden som var något enormt. Jag saknar att satsa med Wanda, att faktiskt uppfattas som talangfull och lovande, någon att se upp för resultatmässigt. Saknar självförtroendet hon gav mig när vi red in på banan, det gav mig rysningar flera gånger. Samtidigt är jag givetvis tacksam för det jag har, men det är inte samma sak. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag aldrig hade köpt en frieser om jag hade vetat om hur mycket problem det verkar vara med rasen. Nu har ju Jakob nästlat sig in hos mig, och är väldigt älskad. Men hade jag velat ha en hobbyhäst hade jag inte betalat det han kostade att köpa. Dessutom känner jag hur värdelöst det är att lägga ut såna enorma summor på en häst som inte används till det tänkta syftet. En stor del av det som var roligt med att äga häst har försvunnit, och det känns riktigt tungt just nu. 16 Augusti är det dags för ultuna, igen. Sen får vi se vad som händer :/ 

(null)

(null)

(null)

Detta känns så långt bort just nu..
#1 - - Cornelia:

Usch så tråkigt. Förstår precis hur du känner! Är man intresserad av träning och tävling är det inte samma sak när man inte får rida "ordentligt". Så jäkla tråkig sits :/

#2 - - Frida:

Förstår dig! Håller tummarna att det ska gå vägen med Jakob nu!

#3 - - Camilla:

Tråkigt att det känns så, men jag tror jag förstår din känsla och besvikelsen över hur det blivit. Är inte så pepp och glad själv över allt just nu.
Förhoppningsvis vänder det någon gång...

#4 - - Birgitta:

Förstår dig till 200 %!

Jag är nästan konstant mer eller mindre orolig att något ska hända min häst då han passar mig så bra och jag vet hur otroligt svårt (omöjligt?) det kommer att bli att hitta hans like.

Dressyrsporten kräver bara dyrare och dyrare hästar (min erfarenhet efter ca 30 års tävlande) så det är inte bara att ”gå och köpa sig en ny häst” utan man ska dels hitta en lämplig dito dels ha en väääääldigt stor plånbok. En omöjlig ekvation för de flesta normalinkomsttagare vill jag påstå....

Tyvärr ingen tröst för dig Matilda men vill bara säga att jag förstår dig.

Och till slut (om du inte kan nyttja hästen som du tänkt dig) är det bättre att sälja, om än till ”underpris” än att fortsätta betala,ändå inte vara nöjd och inte kunna köpa något lämpligare.

#5 - - Anette:

Ja, är det satsa, träna och tävla du vill göra så finns det väl lämpligare raser, kan jag tycka. Förstår dock att det är jättejobbigt eftersom du fäst dig vid honom. Hoppas att du kan komma till en lösning som blir bra för er båda.

#6 - - Anette:

Inte samma Anette som ovan.

Men jag förstår dig nu när du vill sälja. Jag sålde ju mina av samma anledning när jag va i en period då jag tränade och tävlade mer seriöst. Dom fick bli hobbyhästar och som trivdes ju mer med det. Det är en ras med en del baksidor men samtidigt oerhört lätta att älska. Väldigt personliga och kärleksfulla.

Till top