Videquus

Nu kan jag stolt berätta att jag har inlett ett samarbete med Videquus som är en smart kamera till häst! Förutom att du enkelt kan övervaka din häst i boxen så larmar den även till mobilen om hästen beter sig avvikande. Natten till onsdag fick jag fyra larm och som ni kan se på andra bilden har Wanda varit mer aktiv/oroad än vanligt. Hon har troligtvis haft lite förvärkar och känt sig besvärad av detta. Att kameran kan larma mig gör att det blir ett väldigt bra komplement till det övriga vakandet, och jag kan sova lite lugnare om nätterna! 


(null)

(null)

(null)

(null)

Träning och samarbete!

Vilken solig och fin dag vi har haft i Enköping idag, verkligen jätteskönt! Jakob har tränat för Emelie Änges på eftermiddagen. Det är lite klurigt att rida nu då han inte kan ställa igenom till höger, men det påminner mig bara om att använda benen mer i ridningen. Han har även fått vårkänslor och är lite väl pigg i vissa lägen. Taktar och smygökar farten. Men utöver detta är jag mycket nöjd med passet. Jag fick bra hjälp, han gjorde fin förvänd galopp och vi kunde komma igenom några snäpp till gällande att gå undan högerskänkeln ;)
 
Åkte sedan ut till Wanda och borstade henne. Nu är hon riktigt stor! Juvren börjar fyllas ut ordentligt och hon är slapp runt svansen. Drygt två veckor kvar till planerad fölning, får se hur lång tid hon går! På tal om Wanda så kommer jag inleda ett samarbete med ett ungt företag som verkligen är i framkant med ny teknik gällande övervakning av häst. Mer om detta när allt är klart! Men om ni redan nu undrar om kameran jag använder till Wanda så får ni gärna kommentera, så svarar jag på de frågor jag kan!
 
Wanda blev lite friserad idag också. Hon njöt verkligen av uppmärksamheten :)
 
 

Att vara tjock

Jag tänkte dela med mig av ett lite konstigt ämne kan väl tyckas, men jag vill vara öppen med er och vill väl komma med en förklaring till varför jag avstår vissa saker! Jag tänkte förklara lite för er hur det är att vara tjock, i alla fall hur jag upplever det. 

Jag vill inte tävla Jakob förrän jag kommer i mina gamla ridbyxor. Då är jag på inga sätt smal, men jag är lite mindre tjock i alla fall. Förutom det uppenbara att allt känns tyngre som tjock så upplever jag att jag bemöts på ett annat sätt också. Jag var hos en läkare för en fotskada, och skulle egentligen bara bli remitterad till röntgen. 90% av tiden snackade han istället om hur fet jag var, och om jag bara åt LCHF och slutade styrketräna så skulle jag bli smal. Jag påpekade gång på gång att jag redan sökt hjälp, att jag är inne på överviktsenheten för utredningar, att jag kan gå med i vikt men inte hålla vikten. Men jag talade för döva öron. Fock höra att om han var min PT skulle han minsann få mig att gå ned i vikt, och äter man inga kolhydrater så sover man bättre för det blir man ju så trött av (sunt??). Han kunde inte heller respektera mitt val att styrketräna, då fick jag svaret "jaha så du vill bli en sån där stark kvinna?". Jag är redan en sådan svarade jag då. Hursom, att vara tjock innebär att du inte tas på allvar i vården. Spelar ingen roll om du söker för öroninflammation eller bruten arm, det beror alltid på att du är fet. Tacka vet jag just överviktsenheten som är otroligt bra hittills! 

Jag hindrar mig själv från att göra saker på grund av hur jag ser ut. Saker jag tidigare tyckte var roligt känns inte roligt längre. Detta på grund av hur min kropp känns. Inga kläder är sköna och jag känner mig alltid obekväm på grund av detta. Jag tycker inge längre om att gå på stan (bra för plånboken visserligen), och jag vill som sagt inte tävla. Jag har inte stött på något större förakt för min fetma i hästvärlden, märkligt nog fick jag fler kommentarer om min kropp då jag var smal. Men jag inbillar mig att folk viskar och tittar snett, för såna som jag borde inte få sitta på en häst. Jag är själv av åsikten att har du passerat en viss vikt så ska du inte rida, detta för hästens bästa. Jag ser mig själv som en av de som borde göra annat med sin häst. Därför rids inte Jakob så mycket som jag hade velat, och jag ser till att medryttare är relativt små så han ändå fåt vila kroppen. Nu är Jakob passande mig, men det känns ändå inte bra. 

Testa då gå in med den känslan och tävla. Inte jätteroligt! Förra året startade vi tre gånger, och inför varje start hade jag en natt med total sömnbrist, sov nog totalt 3 h inför varje start. Oförklarlig ångest och en känsla av att inte vilja göra det, samtidigt som jag känner att vi är bra nog och såklart ska komma it och visa upp oss. Men det här med att ta på sig vita (osmickrande) ridbyxor och kort kavaj på det blev bara för mycket. Kläder som tidigare fick mig att känna mig fin får mig nu att skämmas. Och inte är de bekväma heller ;) 

Jag har därför valt att säga nej till lagtävlingar i vår och satsa mot att befästa Jakob hemma för att gå ut säkra i medelsvår. Jag behöver en ordentlig chans att bli bekväm i mig själv och då vill jag ge Jakob en ordentlig chans till att finna styrkan. Den 9 april har jag möte med dietisten och jag hoppas att min väg mot en operation rullar på snabbt och smidigt. Jag är väl införstådd i det hela och jag vill bara ha de färdigt så jag kan "födas på nytt"! 

Jag vill gå ned i vikt för att slippa känna känslan av att vara tung, att saker känns jobbiga bara för att jag är som jag är. Det handlar egentligen inte om utseende, eller för att samhällets normer säger att du ska vara smal. Det handlar just om den här känslan av tyngd och orkeslöshet. Det blir tyngre bara att andas. Samtidigt mår jag väldigt bra psykiskt, och jag har jobbat mycket på det mentala. Jag blir bara så frustrerad när kroppen inte hänger med i samma utvecklingskurva! 

(null)

(null)

(null)

(null)

Jag är ändå stolt över mig själv att när jag väl har tävlat med Jakob så har jag aldrig ursäktat mig själv. Då har jag fått vara stark för oss båda för att kunna lotsa honom runt på ett tryggt och övertygande sätt. Och vår rosett från LB är nog en av de rosetter jag är allra mest stolt över!
Till top