Att vara tjock

Jag tänkte dela med mig av ett lite konstigt ämne kan väl tyckas, men jag vill vara öppen med er och vill väl komma med en förklaring till varför jag avstår vissa saker! Jag tänkte förklara lite för er hur det är att vara tjock, i alla fall hur jag upplever det. 

Jag vill inte tävla Jakob förrän jag kommer i mina gamla ridbyxor. Då är jag på inga sätt smal, men jag är lite mindre tjock i alla fall. Förutom det uppenbara att allt känns tyngre som tjock så upplever jag att jag bemöts på ett annat sätt också. Jag var hos en läkare för en fotskada, och skulle egentligen bara bli remitterad till röntgen. 90% av tiden snackade han istället om hur fet jag var, och om jag bara åt LCHF och slutade styrketräna så skulle jag bli smal. Jag påpekade gång på gång att jag redan sökt hjälp, att jag är inne på överviktsenheten för utredningar, att jag kan gå med i vikt men inte hålla vikten. Men jag talade för döva öron. Fock höra att om han var min PT skulle han minsann få mig att gå ned i vikt, och äter man inga kolhydrater så sover man bättre för det blir man ju så trött av (sunt??). Han kunde inte heller respektera mitt val att styrketräna, då fick jag svaret "jaha så du vill bli en sån där stark kvinna?". Jag är redan en sådan svarade jag då. Hursom, att vara tjock innebär att du inte tas på allvar i vården. Spelar ingen roll om du söker för öroninflammation eller bruten arm, det beror alltid på att du är fet. Tacka vet jag just överviktsenheten som är otroligt bra hittills! 

Jag hindrar mig själv från att göra saker på grund av hur jag ser ut. Saker jag tidigare tyckte var roligt känns inte roligt längre. Detta på grund av hur min kropp känns. Inga kläder är sköna och jag känner mig alltid obekväm på grund av detta. Jag tycker inge längre om att gå på stan (bra för plånboken visserligen), och jag vill som sagt inte tävla. Jag har inte stött på något större förakt för min fetma i hästvärlden, märkligt nog fick jag fler kommentarer om min kropp då jag var smal. Men jag inbillar mig att folk viskar och tittar snett, för såna som jag borde inte få sitta på en häst. Jag är själv av åsikten att har du passerat en viss vikt så ska du inte rida, detta för hästens bästa. Jag ser mig själv som en av de som borde göra annat med sin häst. Därför rids inte Jakob så mycket som jag hade velat, och jag ser till att medryttare är relativt små så han ändå fåt vila kroppen. Nu är Jakob passande mig, men det känns ändå inte bra. 

Testa då gå in med den känslan och tävla. Inte jätteroligt! Förra året startade vi tre gånger, och inför varje start hade jag en natt med total sömnbrist, sov nog totalt 3 h inför varje start. Oförklarlig ångest och en känsla av att inte vilja göra det, samtidigt som jag känner att vi är bra nog och såklart ska komma it och visa upp oss. Men det här med att ta på sig vita (osmickrande) ridbyxor och kort kavaj på det blev bara för mycket. Kläder som tidigare fick mig att känna mig fin får mig nu att skämmas. Och inte är de bekväma heller ;) 

Jag har därför valt att säga nej till lagtävlingar i vår och satsa mot att befästa Jakob hemma för att gå ut säkra i medelsvår. Jag behöver en ordentlig chans att bli bekväm i mig själv och då vill jag ge Jakob en ordentlig chans till att finna styrkan. Den 9 april har jag möte med dietisten och jag hoppas att min väg mot en operation rullar på snabbt och smidigt. Jag är väl införstådd i det hela och jag vill bara ha de färdigt så jag kan "födas på nytt"! 

Jag vill gå ned i vikt för att slippa känna känslan av att vara tung, att saker känns jobbiga bara för att jag är som jag är. Det handlar egentligen inte om utseende, eller för att samhällets normer säger att du ska vara smal. Det handlar just om den här känslan av tyngd och orkeslöshet. Det blir tyngre bara att andas. Samtidigt mår jag väldigt bra psykiskt, och jag har jobbat mycket på det mentala. Jag blir bara så frustrerad när kroppen inte hänger med i samma utvecklingskurva! 

(null)

(null)

(null)

(null)

Jag är ändå stolt över mig själv att när jag väl har tävlat med Jakob så har jag aldrig ursäktat mig själv. Då har jag fått vara stark för oss båda för att kunna lotsa honom runt på ett tryggt och övertygande sätt. Och vår rosett från LB är nog en av de rosetter jag är allra mest stolt över!
#1 - - Ida:

Är sjukt imponerad över er båda och er utveckling på alla plan. Att rida på riktigt kräver ju mycket muskler så att styrketräna är en nästintill oblikatorisk del om man vill utvecklas som ryttare och kunna ge sin häst shysta förutsättningar så tycker helt klart du ska fortsätta med det oavsett vad andra tycker 💪
Ser fram emot att se era framgångar på tävlingsbanorna senare i år 🙂

Svar: Tack för din kommentar, jag blir väldigt glad för den :)
Matilda Holmström

#2 - - Amanda:

Bra skrivet! Man ska inte ursäkta sig själv så länge man är proportiornerlig som ekipage. Såg denna krönika idag https://www.tidningenridsport.se/placerad-i-skamvran/

Svar: Tack! Och vilken träffande krönika!
Matilda Holmström

#3 - - Anette:

Visst är det så med vården,,så fort man söker vård påpekar det att det är för att man är fet. Som nu jag har ngt virus i öronen. Fick söka vård och läkaren påpekade direkt ja du kommer inte hit för ngt annat? nej bara öronen! Just för att denna läkare vid besöket innan påpekade att jag va fet. Sökte för ryggont (efter en olycka) och fick remiss till nattlig andning för jag va fet. Inget hjälp med ryggen alltså. Ja men så är det...tyvärr. Jag har inte tävlat på 3 år nu. Men visst är det en olustig känsla att fundera vad alla tycker och tänker. Tack och lov växte min häst så mycket, så jag känner inte att jag har en för liten häst för mig.

Svar: <3
Matilda Holmström

#4 - - Frida:

Det är så sorgligt att det ska vara så i vården, visst har det viss påverkan på hälsan att vara överviktig men just inom vården ska man verkligen inte behöva känna att man blir dömd för sin övervikt! Speciellt inte när man söker för ngt helt annat som inte har med vikten att göra. Jag har också råkat ut för dessa, för flera år sedan sökte jag för andningsproblem. Fick höra att det var stress och sedan bara påpekanden om min vikt och att det var viktigt att jag fortsatte löpträna (fick enormt svårt att andas under löpning). Kände mig så dåligt bemött att jag inte vågade söka för detta igen, och löpträna gick bara inte så vikten blev ju knappast bättre. Har nu bytt VC och har faktiskt världens bästa läkare och det har visat sig att jag faktiskt har astma, så många år jag hade kunnat andats normalt om jag bara blivit lyssnad på och respekterad från början.
Jag tror inte att att Jabob far illa av att du rider, det är en enorm skillnad på hur balanserad man är som ryttare och du har ju balans och en bra sits. Eftersom du styrketränar och är stark så orkar du säkert också avlasta på ett bra sätt. Jämför med att försöka lyfta en slapp människa utan muskeltonus (t ex en som är medvetslös) med att lyfta en stark människa som kan spänna musklerna och hjälpa till lite.
Du är så stark som delar med dig av detta!

Svar: Ja, självklart är det inte hälsosamt att vara överviktig. Det blir ju en större belastning på kroppen. Men det visste jag ju redan, haha. Men vad hemskt att du fick gå så länge med dina problem. Jag är glad att den första läkaren jag träffade för min överviktsop var så förstående och bra, det gav mig mycket! Ja, jag vill tro att Jakob klarar träningen bra. De problem han har haft har inte alls varit kopplade till min vikt. Ryggen är jättefin och han är glad i arbetet. Det gäller att lyssna på sin häst!
Matilda Holmström

#5 - - Emma:

1. Men vilken bedrövlig läkare! Det är hemskt att sådana ska arbeta med människor - och människor i en så pass utsatt situation som man är i som patient...

2. Jag är så imponerad över att du vågar vara så öppen, men det är nog det som gör din blogg så bra - dina inlägg är inte bara en fin yta utan mer personliga och "äkta".

3. Ni är verkligen jättefina tillsammans och det ska bli kul att få se er på tävlingsbanorna i framtiden!

Svar: Tack för din kommentar! Ja, det var en bedrövlig läkare, det håller jag med om!
Matilda Holmström

#6 - - Josäfin Andersson :

Så jävla bra inlägg Matilda!! Tror många i hästvärlden skulle må bra av / behöva läsa det!

Svar: ❤️❤️❤️
Matilda Holmström

#7 - - Caroline:

Bra inlägg! Jag tycker att du är fin som du är. Det finns alldeles för mycket normer i samhället som jämt och ständigt gör att man går runt och mår dåligt över hur man ser ut. Mycket bra inlägg som du skrivit som lyfter upp det. Man ska inte behöva avstå från saker för att man är lite större. Precis som det är tråkigt när det görs kläder i allt mindre och mindre format.

Sen är det svårt att gå ner i vikt, för i de flesta "dieter" så är det så extremt så det inte går att hålla sig till det i mer än ett par dagar. Tro mig, jag har testat det mesta. För två månader sen började jag på viktväktarna och det har fungerat så bra för mig! Man kan äta vad som helst, man behöver inte träna som en galning osv. Så det rekommenderar jag om DU vill göra en hållbar livsstilsförändring.

Stå på dig tjejen och hatten av för att du är så ärlig och öppen i detta inlägg!

Svar: Är det hemskt om jag säger att jag ärligt talat inte har råd med viktväktarna? För så är det.. har varit sugen på att prova det länge just för att det inte finns några förbud. Men priset blir avskräckande för mig.. stor kram till dig ❤️
Matilda Holmström

Till top