Snopet avbrott i träningen...

Det är en mycket förvånad Matilda som skriver nu.. Jakob har varit lite svår att tränsa och ta på grimma under en månads tid. Inte farligt, men han har höjt huvudet. När han väl fått på sig tränset har det varit normalt igen. Men så för något ridpass sedan började han bli råstark i högertygeln. Detta är som ni vet inte alls likt min superkänsliga häst. Han tuggade dock fint på bettet, skummade som vanligt och munnen var stängd. Jag red på som vanligt men såg till att han absolut inte fick hänga på min högerskänkel, samtidigt som jag försökte hålla mig mjuk i högerhanden och inte dra tillbaka. Han blev bättre genom denna ridning, men det fick mig ändå att fundera. Han kunde böja halsen hur mycket som helst, men de sura två centimetrarna i nacken var supersvåra. 

I samma veva blev det dags för vaccin och som av en händelse skulle Jakobs "tandläkare" (veterinär som specialiserat sig på tänder) ut till stallet så jag kollade med henne om hon hade tid för att kolla munnen på honom också. Det hade hon och tur var då det. För det första upptäcktes det rejält med karies på högersidan vilket, enligt henne, var en direkt förklaring till varför han hade svårt att ställa igenom ärligt till höger, och istället försvarade sig genom att bita fast bettet. Detta var så mycket att hon inte kunde fixa det i stallet, utan vi fick remiss till Ove Wattle på Ultuna. 

Undersökningen fortsatte och allt såg bra ut. Tills hon utbrast "jag har hittat orsaken till era problem med tränsningen". Ett stort, djupt och riktigt fult sår fanns mitt på tungan. Jag började såklart genast skämmas då det kändes som att det såklart borde vara bettet som gjorde det där. Det kändes som den logiska förklaringen. Veterinären bad mig hämta alla bett jag ridit på, och så gick vi igenom dem. Men inget av betten kunde förklara såret, alla var snälla och hade inga vassa kanter. De kunde inte ha gjort det där. Det är något "yttre våld" som har orsakat det. Detta skrev hon till och med i journalen. Sklnt för mig att veta att jag inte har gjort det på honom. Samtidigt som jag undrar vad som kan ha gjort det. Ärligt talat skulle jag inte bli förvånad om han sprungit med en pinne i munnen och krockat med något.... 

Såret måste i alla fall få tid att läka, för även om bettet inte orsakat det så är det ju inte bra om bettet kommer åt det när vi tränar. Därför är det bettlöst som gäller för Jakob i minst en vecka nu. Jag tänkte faktiskt passa på att ge honom några dagar off nu när han har tränat och utvecklats så fint. Så hopps jag på att vi får tid snabbt hos Ove på Ultuna för kariesen. 

(null)

(null)

#1 - - Tanja:

Grannens fullblod lyckades riva upp ett sår i munnen i somras, hade typ tuggat på en pinne... Men det läkte rätt fort! Hoppas Jakob blir bra i munnen fort!

#2 - - Sätilaryttaren.se:

Vad gör man mot karies hos hästar? :)

Svar: Så som jag förstod det ska det borras i och tas bort? Sen fyller man väl så han inte ”får hål” 😅
Matilda Holmström

#3 - - Mandastillnert:

Som du skrev Matilda så borrar de precis som på oss människor & lagar ;-) Dock konstigt att han fått karies han som är så ung, mest vanligt på gamla hästar som vart med ett tag.

#4 - - Camilla:

Vad surt!
En kompis häst råkade också ut för ett sår på tungan, tyvärr blev det riktigt fult och svårläkt (krävdes operation) men det läkte till sist.
Tungan är ju lite svår, hur ofta TITTAR man på tungan? mungipor och så ser man ju lättare och kollar kanske oftare - men tungan... "drar" man ut läpparna osv på dem och tungan ligger upp mot gommen syns ju inte ovansidan automatiskt liksom. Hoppas det läker smidigt!

Till top