Studsboll!

Wanda och Wivvi har fått rykt, godis och träning idag. Wanda sköter sig ju alltid bra, medan Wivvi har en tendens att vara mer rebellisk ;) Men idag är jag så otroligt stolt över henne. Hon leddes runt på olika ställen på gården, väntar på mig så att jag hela tiden är bredvid henne, stannar innan dörröppningar för att vänta på mig - otroligt duktig. Gått bra att kratsa alla hovar och den biten också.
 
Vi lät i alla fall tjejerna busa på banan, och som alltid är det hysteriskt roligt enligt Wivvi. Så pass att min systemkamera inte ens hängde med, men bjuder på bilderna ändå! De gav mig att stort leende :)
 
 
 
Avslutar med Wivvis första piruett? ;)

Tjuvred lite

Ryggskottet fortsätter att sitta i, men idag kunde jag inte hålla mig. Jakob var världens finaste herre-gentleman och visade tydligt att han ville bli riden. Så jag hoppade upp, och det fick ju också. Ont gjorde det, men det var så kul! Han var så lyhörd och med på noterna. Väldigt duktig med tanke på att det är en ny ridbana, och det går en 70-väg relativt nära. Men han vinklade inte ett öra fel. Tuffade på som om ingenting. 

Jag hade Daniel med mig (❤️) som hjälpte mig med påfyllnad av vatten, samt höll mig under uppsikt ifall jag skulle bli akut sämre när jag satt till häst. Han knäppte lite mobilbilder. Här ser man tydligt hur stor ridbanan är. Den var superhärlig att rida på!

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

Kaos!

Häromdagen kom Wanda in och var rejält halt på höger fram. Som ni vet är hon ju utdömd och triangelmärkt för en skada på det frambenet, nere i hovleden. En krosskada med ett fragment som ligger och "gnager" i leden. Hon kommer förmodligen alltid ha kvar en lätt markering på det benet, en halv grads hälta som syns i vissa svängar eller lägen. Men när hon var halt i skritt, och rejält halt i trav blev jag ju såklart väldigt orolig. Min fantastiska Wanda lät sig snällt ledas till ridbanan, med sitt föl kvar inne i stallet. Hon longerades med glädje, trots ont i benet, och skötte det hela med ro och värdighet. Wivvi var däremot jättearg ;) Jag hittade inget vid visitation, och det fanns ingen överdriven puls eller värme.
 
Dagen därpå (igår) åkte vi upp på morgonen för att kolla henne med veterinär. Då var hon som vanligt igen?! Hon måste alltså ha vrickat eller slagit på sig precis innan jag tog in dem. Väldigt skönt! Denna gång fick även Wivvi vara med på ridbanan, och det var såklart hysteriskt roligt. Daniel filmade lite!
 
 
 
 
 
Till top