Lägesupdate och yoga

Jakob får stanna kvar en natt till på Ultuna... Veterinären ringde och sade att han var väldigt pigg och glad, och att hans förstoppning helt har försvunnit. Men med tanke på hur sjuk han blev förra året vågar de inte chansa, så han får stanna kvar en natt till så de kan bevaka honom nu när det börjar ge honom mat igen. Han har ju fått svälta senaste dygnet. De vill helt enkelt hålla lite extra koll på honom så att allt fungerar bra även när man börjar "reta" magen igen.
 
Själv har jag suttit på akuten i fyra timmar med min sambo som lyckats göra illa foten då han skejtade häromdagen. Ni kanske inte vet om det, men Daniel är en duktig skejtare och utövar den sporten regelbundet. Tyvärr är det en olycksdrabbad och farlig sport, så han är ofta lite blåslagen. Den här gången var han dock rejält skadad i foten, så vi fick åka till farbror doktorn. Inget brutet, så tur i oturen!
 
På grund av det blev det svårt att hinna med gym idag också, men jag har precis rivit av ett superbra yogapass här hemma. Jag tänkte faktiskt berätta lite mer om min 60-dagars utmaning för er! Tanken är ju att jag ska träna varje dag i 60 dagar. Men det betyder givetvis inte 60 dagars stenhård tyngdlyftning på gym. Min tanke är istället fyra dagar på gymmet där jag fokuserar på olika muskelgrupper varje pass. Utöver det läggs såklart kondition till! de övriga tre dagarna är det yoga hemma som gäller. Jag behöver verkligen bli smidigare. Stark är jag redan, även om man såklart kan bli starkare (vilket målet är). Men jag glömmer lätt bort att öva på smidigheten och mjuka upp mig. Därför vill jag lägga lite extra krut på just yogan.
 
Den utövar jag som sagt hemma. Jag börjar med 15 minuter på vårt gåband, och sedan kör jag 30 minuter yoga som jag hittar på youtube. Det knakar och krasar i mig, och det sträcker ordentligt. Men efteråt är jag både darrig i kroppen och tillfreds i huvudet, så det släpper verkligen på mycket spänningar. Ni kan söka efter "Yoga för nybörjare" på youtube så kommer det upp massor med pass att köra om ni känner er sugna. Rekommenderas verkligen till stela ryttarkroopar :)
 
 
Ser fram emot att sitta på hans rygg och jobba tillsammans med honom igen! Foto: Jessica Skoog.

60-dagars träningsutmaning

Igår halkade jag in på en träningsinstagram där personen gjorde en utmaning. Nämligen att träna varje dag i 60 dagar. Jag kände att jag blev sugen, så nu tänkte jag börja min egna sådana utmaning. Träning (hemma eller på gym) varje dag i 60 dagar. Under denna tid tänkte jag även helt utesluta vitt socker och skräp ur min kost. Detta har inte funkat för mig tidigare, har bara gått ned något kilo vid strikt kostschema. Men jag känner att det kan vara lika bra att testa igen. Skulle detta fungera denna gång blir jag ju såklart jätteglad! 

En överviktsoperation är ju ett stort steg att ta. Ett oåterkalleligt steg. Med risk för mycket komplikationer och biverkningar. Så tänk om jag kan komma i form utan det? Värt att testa! Visst kommer det vara tufft, men det är dags att tuffa på sig och plocka fram den där berömda disciplinen jag har gömd någonstans inombords!

(null)

Att vara tjock

Jag tänkte dela med mig av ett lite konstigt ämne kan väl tyckas, men jag vill vara öppen med er och vill väl komma med en förklaring till varför jag avstår vissa saker! Jag tänkte förklara lite för er hur det är att vara tjock, i alla fall hur jag upplever det. 

Jag vill inte tävla Jakob förrän jag kommer i mina gamla ridbyxor. Då är jag på inga sätt smal, men jag är lite mindre tjock i alla fall. Förutom det uppenbara att allt känns tyngre som tjock så upplever jag att jag bemöts på ett annat sätt också. Jag var hos en läkare för en fotskada, och skulle egentligen bara bli remitterad till röntgen. 90% av tiden snackade han istället om hur fet jag var, och om jag bara åt LCHF och slutade styrketräna så skulle jag bli smal. Jag påpekade gång på gång att jag redan sökt hjälp, att jag är inne på överviktsenheten för utredningar, att jag kan gå med i vikt men inte hålla vikten. Men jag talade för döva öron. Fock höra att om han var min PT skulle han minsann få mig att gå ned i vikt, och äter man inga kolhydrater så sover man bättre för det blir man ju så trött av (sunt??). Han kunde inte heller respektera mitt val att styrketräna, då fick jag svaret "jaha så du vill bli en sån där stark kvinna?". Jag är redan en sådan svarade jag då. Hursom, att vara tjock innebär att du inte tas på allvar i vården. Spelar ingen roll om du söker för öroninflammation eller bruten arm, det beror alltid på att du är fet. Tacka vet jag just överviktsenheten som är otroligt bra hittills! 

Jag hindrar mig själv från att göra saker på grund av hur jag ser ut. Saker jag tidigare tyckte var roligt känns inte roligt längre. Detta på grund av hur min kropp känns. Inga kläder är sköna och jag känner mig alltid obekväm på grund av detta. Jag tycker inge längre om att gå på stan (bra för plånboken visserligen), och jag vill som sagt inte tävla. Jag har inte stött på något större förakt för min fetma i hästvärlden, märkligt nog fick jag fler kommentarer om min kropp då jag var smal. Men jag inbillar mig att folk viskar och tittar snett, för såna som jag borde inte få sitta på en häst. Jag är själv av åsikten att har du passerat en viss vikt så ska du inte rida, detta för hästens bästa. Jag ser mig själv som en av de som borde göra annat med sin häst. Därför rids inte Jakob så mycket som jag hade velat, och jag ser till att medryttare är relativt små så han ändå fåt vila kroppen. Nu är Jakob passande mig, men det känns ändå inte bra. 

Testa då gå in med den känslan och tävla. Inte jätteroligt! Förra året startade vi tre gånger, och inför varje start hade jag en natt med total sömnbrist, sov nog totalt 3 h inför varje start. Oförklarlig ångest och en känsla av att inte vilja göra det, samtidigt som jag känner att vi är bra nog och såklart ska komma it och visa upp oss. Men det här med att ta på sig vita (osmickrande) ridbyxor och kort kavaj på det blev bara för mycket. Kläder som tidigare fick mig att känna mig fin får mig nu att skämmas. Och inte är de bekväma heller ;) 

Jag har därför valt att säga nej till lagtävlingar i vår och satsa mot att befästa Jakob hemma för att gå ut säkra i medelsvår. Jag behöver en ordentlig chans att bli bekväm i mig själv och då vill jag ge Jakob en ordentlig chans till att finna styrkan. Den 9 april har jag möte med dietisten och jag hoppas att min väg mot en operation rullar på snabbt och smidigt. Jag är väl införstådd i det hela och jag vill bara ha de färdigt så jag kan "födas på nytt"! 

Jag vill gå ned i vikt för att slippa känna känslan av att vara tung, att saker känns jobbiga bara för att jag är som jag är. Det handlar egentligen inte om utseende, eller för att samhällets normer säger att du ska vara smal. Det handlar just om den här känslan av tyngd och orkeslöshet. Det blir tyngre bara att andas. Samtidigt mår jag väldigt bra psykiskt, och jag har jobbat mycket på det mentala. Jag blir bara så frustrerad när kroppen inte hänger med i samma utvecklingskurva! 

(null)

(null)

(null)

(null)

Jag är ändå stolt över mig själv att när jag väl har tävlat med Jakob så har jag aldrig ursäktat mig själv. Då har jag fått vara stark för oss båda för att kunna lotsa honom runt på ett tryggt och övertygande sätt. Och vår rosett från LB är nog en av de rosetter jag är allra mest stolt över!
Till top