Djupare presentation!

Hej!! Kände att det var dags för en djupare presentation av mig och av bloggen. Först och främst; välkomna hit! Verkligen roligt :)
 
Jag heter, som ni förmodligen redan har förstått, Matilda Holmström. Jag är född i Uppsala i Januari 1993. När jag var sju år flyttade jag och min familj ut på landet, och det var då mitt hästintresse startade ordentligt. Jag började på ridskola då jag var åtta, och var en riktigt fegis. Men efter ett år började min talang visa sig och ganska snabbt köpte mina föräldrar en häst till mig och min mor som vi delade på. Fiona hette hon, och hon lärde mig grunderna i allt som har med att äga en egen häst att göra. Efter en allvarlig spark i hagen var vi tyvärr tvungna att ta bort henne. Tyvärr var Fionas tid innan digitalkameror eller mobilkameror, så har inga bilder på henne i datorn...
 
Men jag hade mer talang, och mina föräldrar valde att satsa på mig och min satsning och ganska snabbt införskaffades en ponny till mig; Fredriksbergs Nadir. Med honom tävlade jag upp till nationell FEI, tog två DM-silver i Uppland, red Elitserien, och hade superroligt! På grund av min längd blev det även en fantastiskt fin juniorhäst till mig; Astiz. Astiz var tyvärr en olycksfågel, och han var dessvärre mer skadad/sjuk än vad han var frisk. Vi startade upp till och med MSV B:4, med mängder av vinster (och några placeringar) i LA/MSV C. Han tränades på GP-nivå, men vi lyckades aldrig tävla tillräckligt mycket för att avancera ordentligt. Vår första start gjorde vi i LB på 79%.  Både Nadir och Astiz travar vidare på de evigt gröna ängarna. Nadir hade en allvarlig och mycket ovanlig ögonsjukdom, och Astiz skador blev till slut för svåra att läka. Den obduktionen var fruktansvärd att få ta del av.
 
 
Nadir
 
 
 
Astiz
 
Warum Ich, eller Wanda som hon kallas är min bästa häst, och om jag ska vara ärlig även min hjärtehäst. Hästen med stort H. Jag har älskat mina hästar av hela mitt hjärta, verkligen. Men Wanda vände om hela mitt liv och min världsbild. Vi startade både Junior SM och Young Rider SM. Vi var i Holland och tränade för Adelinde Cornelissen. Vi startade St Georges i Holland och red fram i ett ridhus med tre OS-finalister varpå två av dem innehar medaljer (häftigt!!).
 
Jag önskar att den historien kunde få ett fint avslut, men såklart inte... Wanda skadade sig i hovleden, en pytteliten skada med förödande konsekvenser. En krosskada. En liten broskbit hade gjort hål i skelettet och det går inte att läka. Wanda lever fortfarande, tror jag. Jag gjorde det stora misstaget att låna ut henne för avel hos en person med hingststation och företag, som jag såklart trodde gott om. Nu har jag blivit blåst, och har inte hört något om Wanda sedan Juli 2015. Har inte träffat henne sedan den dagen hon åkte, vilket var på alla hjärtans-dag 2015.
 
 
Wanda
 
Som ni förstår har hästar varit en stor del av mitt liv, och just nu känns mitt liv halvt eftersom jag inte spenderar det ihop med någon speciell häst. Det är framförallt saknaden av Wanda som gör ont, det är svårt att bryta ett sådant band oberörd.
 
Mitt liv idag handlar mycket om att hitta tillbaka. Mitt psyke har chockats något fruktansvärt av det senaste årets händelser, och det är inte lätt att fylla livet med något annat som känns meningsfullt när man innan har haft en sådan passionerad livsstil. Men jag försöker! Först handlade det om att komma upp ur sängen och bara orka andas. Idag tränar jag på gym 5-7 dagar i veckan, ibland två gånger om dagen. Jag kämpar mot min ätstörning (hetsätning), och jag brottas med min mörka sida. Det är en kamp varje dag, men det är en kamp jag tänker vinna.
 
Mina förhoppningar med bloggen nu är att dela med mig av detta, och att kunna skriva helt ocensurerat tillsammans med er. Jag vill kunna berätta om de dagar då allt känns skit, och jag vill kunna berätta om de dagar då jag känner mig oövervinnerlig. Jag har funnit en ny passion i hälsa och träning, och jag gör en stor resa där med övertygelsen om att man mååste börja med sina tankar för att kunna göra en förändring utåt. Jag driver, tillsammans med en kompis, en hälsogrupp på facebook som ska foksera just på detta. Och ni får hemskt gärna lägga till mig som vän på facebook eller mejla mig på myrrhamatilda@live.se om ni vill bolla idéer, tankar eller bara snacka skit. Jag vill kunna vara ett stöd för er så som ni är ett stöd för mig.
 
Jag hade aldrig varit där jag är idag (uppe ur sängen och taggad på gymmet) om det inte vore för min underbara sambo Daniel, han är min klippa. Och hade det inte varit för honom så hade detta året varit det vidrigaste i mitt liv, men han lyckas lysa upp mörkret. <3