Tre stall!

Hann med alla tre stallen idag. Jag kände att det var viktigt för mig att komma ut till tjejerna såhär innan operationen, för efter kanske det dröjer innan jag orkar ta mig dit. Det var förvånansvärt bra väg ut till Wanda, så jag kände mig löjlig som dragit mig för att köra. Mycket mindre is än här i stan 😅 

Wanda var glad att se mig. Hon fick en ordentlig rykt, massor godis och såklart massor pussar. Sen ut och bossa i hagen igen! 

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)


Wivvi var på strålande humör! Verkligen superglad och busig 😁 Inte en tillstymmelse till hälta och hon verkar ha vuxit ännu mer!

(null)

(null)

(null)

(null)


Jakob lånades ut till stallägaren sambo som fick drömmen om att rida frieser i skogen uppfylld. Jakob nöjd, alla människor nöjda. En bra dag! 

(null)

2018 - en sammanfattning

Så står vi här igen, årets sista dag, och det är ännu en gång dags för mig att sammanfatta ett helt år ur mitt liv. 2018 har varit svårt, det har känts kämpigt på flera plan. Jobbigt ekonomiskt, personligt och allmänt i uppförsbacke. Men det har självklart haft sina uppåtsidor också, dessa tänkte jag skriva mer om här.
 
Det mest självklara är ju såklart att Wandas första, och mycket efterlängtade föl kom till världen. 24/4 föddes Wisage. Hon stormade in i mitt liv med sådan självklarhet, och jag har aldrig känt så stor kärlek som jag kände för henne direkt. Hon har sedan satt mitt tålamod på prov, och jag har flera gånger varit förtvivlad då hon har varit en svår fölunge. Hon har blivit panikslagen vid tryck och att känna sig fast. Folk tjatade på mig att jag skulle ta fighten, att hon minsann fick lära sig. Men jag stod starkt i min åsikt att hon inte ska behöva göra mer än hon är redo för. Det blev väldigt bra. Jag tog ut hjälp när jag kände att hon klarade det, och idag är hon en mycket välhanterad 8-månaders bebis. Jag har aldrig gått över hennes gräns och alltid respekterat hennes integritet, i sin tur har hon aldrig riktat en spark eller en sur blick mot mig. Jag har helt enkelt fått tänka "hur hade jag gjort med Wanda", för sådan mor, sådan dotter. De är ruskigt lika!
 
 
Fölutveckling, och färgutveckling ;)
 
Ett annat glädjeämne är såklart att Wanda blev dräktig igen, denna gång med Don Olymbrio. Ännu härligare är det att DO presterar över 80% in internationell Grand Prix nu. Väntar med stor spänning på nästa fölis. Wanda har visat sig vara den perfekta mamman, och det perfekta avelsstoet som har tagit sig lätt och som fungerar bra med att "bara vara".
 
 
Gediget tyskt blod + gediget holländskt blod, en kombination som jag är mycket förväntansfull över. Gör ont i mig att skriva att fölis2 är till salu.
 
Jakob då? Han har också haft ett motigt år med många veterinärbesök då en lungblödning upptäcktes i samband med utredning av hans flåsighet. Han har dock gjort alla tester helt ua, och till och med över det genomsnittliga testresultatet. Jag lade ut honom på annons då jag kände att han inte skulle orka prestera på den nivån jag ville, men jag ångrade mig lika snabbt. Han har all begåvning som krävs för GP-dressyr. Sedan får vi se om det håller hela vägen dit. Men jag är inte den som säljer en häst jag verkligen älskar för att han inte verkar fungera i helt traditionellt arbete. Istället har jag börjat hitta vägar runt detta, och jag tror att det kommer fungera bra! Om inte får han gå kvar hos mig ändå, och prestera där han fungerar.
 
Har också fått inse att han är frisk, men att friesern har en högre andningsfrekvens jämfört med vad vi är vana vid. Det gäller alltså att träna klokt och bygga upp allt sakta men säkert.
 
 
 
På det personliga planet har jag åstadkommit en högskoleexamen i litteraturvetenskap. Jag har kommit in på kandidaten i samma ämne, men valt att skjuta på den för att istället läsa till medicinsk sekreterare inne i Uppsala. Jag har klarat alla höstens tentor med högsta betyg, och jag trivs otroligt bra i min klass. Hälsomässigt har jag sökt för, och fått beviljat en överviktsoperation. Men när det kom till kritan insåg jag att jag behövde mer tid på att jobba med det mentala. Detta gjorde jag, och har nu en ny tid för operation i början av 2019. Och med detta sätter jag punkt för detta års sammanfattning. Jag tror att 2019 kommer kännas lättare, ska jag vara ärlig så har jag en mycket bra känsla för nästa år. Nu vänder det på riktigt, och det är dags för mig att ta tillbaka mitt liv!
 
Gott nytt år, kära läsare. Tack för att ni hänger med mig och hästgänget. Bättre stöd kan jag inte önska mig :)
 

En riktig drake...

...det är min Wanda det! Oj, så arg hon är, haha! Riktiga gravidhormoner just nu. Dygn 199 idag, och vi gjorde ett besök ute hos henne. Hon hade bytt hage med sina kompisar, och var väldigt upphetsad över det + besök från mig. Hon går med två andra ston, Q som hon gått ihop med i över ett år och ett annat. Det andra stoet är tyvärr utfryst av Wanda, för Q är minsann HENNES kompis. Wanda är i alla fall sund, hon blänger mest argt och det blir inte våldsamt. Men så grinig som hon är nu har jag nog aldrig sett henne. Jag tänker ju genast att det borde vara ett stoföl där i magen, men samtidigt upplevde jag henne aldrig såhär sur då hon var dräktig med Wivvi, så det kanske är en hingst? Spekulera kan man göra i all oändlighet, att hon är dräktig visar hon i alla fall tydligt!
 
 
Bästa vännen Q i bakgrunden var i alla fall ständigt glad!
 
Sedan åkte vi till Wivvi och hon är verkligen en i gänget där! Stod och åt med de andra när vi kom. Jag passade på att borsta henne lite i hagen och lyfta lite hovar - gick strålande. Hon visade även att hon vet hur man använder vattenkoppen. Hela gänget var väldigt nyfikna och snälla, så det var kul att se. Någon vettig bild på Wivvi kunde vi dock inte få, men några ovettiga kan jag bjussa på!
 
 
Till top