Kaos!

Häromdagen kom Wanda in och var rejält halt på höger fram. Som ni vet är hon ju utdömd och triangelmärkt för en skada på det frambenet, nere i hovleden. En krosskada med ett fragment som ligger och "gnager" i leden. Hon kommer förmodligen alltid ha kvar en lätt markering på det benet, en halv grads hälta som syns i vissa svängar eller lägen. Men när hon var halt i skritt, och rejält halt i trav blev jag ju såklart väldigt orolig. Min fantastiska Wanda lät sig snällt ledas till ridbanan, med sitt föl kvar inne i stallet. Hon longerades med glädje, trots ont i benet, och skötte det hela med ro och värdighet. Wivvi var däremot jättearg ;) Jag hittade inget vid visitation, och det fanns ingen överdriven puls eller värme.
 
Dagen därpå (igår) åkte vi upp på morgonen för att kolla henne med veterinär. Då var hon som vanligt igen?! Hon måste alltså ha vrickat eller slagit på sig precis innan jag tog in dem. Väldigt skönt! Denna gång fick även Wivvi vara med på ridbanan, och det var såklart hysteriskt roligt. Daniel filmade lite!
 
 
 
 
 

Varmt!

Ingen kan ju undgå torkan och värmen som är i Sverige just nu. På ett sätt är det ju skönt att kunna njuta av sol och bad. Men för djuren är detta hemskt.  Wanda och Wivvi går i en bra hage med mycket skugga, och det verkar ha lugnat ned sig med mygg och knott. Det är med andra ord ändå rätt behagligt för dem ute. Även Jakob har tillgång till skugga i sin hage, sen har han även två kompisar som hjälper till att vifta flugor. 

På lördag ska Wivvi börja skolan. Då kommer Jan "western-Janne" Kalma ut till oss och jobbar henne. Wivvi vill absolut inte sitta fast, och hon börjar bli lite för självständig så det skulle vara bra att åtminstone kunna ha rep om halsen på henne vid utsläpp. Som det är nu går inte det, och steg ett är då att vänja sig vid att sitta fast. Det funkar liksom inte att bara ta på en grimma, då finns det stora skaderisker. Så det ska bli väldigt intressant att se hur Janne tacklar detta. Wivvi är ju rätt misstänksam mot nya personer 🙄😅 Hon växer så det knakar! 2.5 månad gammal och drygt 125 cm i mkh nu. 

(null)

(null)

(null)


Jakob då? Är så sjukt kluven gällande honom... Han svarade ju inte på allergimedicinen och vi är tillbaka på ruta ett gällande hans flås. Jag börjar faktiskt tro att det inte är något fel på honom, utan att han faktiskt blir så. Och då kommer vi till frågan om det är etiskt riktigt att träna honom? Vad gör man?! Jag har fått direktiv att rida honom under sommaren, men det tar emot inom mig. Funderar annars på om det är värmen han främst reagerar på, om det är problem med nedkylningen eller vad det nu kan vara... 

(null)

(null)

Harmoni

Åh, det är så harmoniskt i stallet. Stona och fölen har en jättebra liten flock, Wanda bestämmer men är riktigt snäll även mot hingstfölet. De har verkligen en bra ordning i sin sommarhage. Jakob släpptes ihop med grabbarna igår, och det verkar ha gått riktigt bra. Redan efter några minuter stod han och kliade den ena, och åt hö ur samma hög med den andre! Lugn och ro alltså! Något jag värderar otroligt högt i ett stall.
 
Igår fixades en hel del med hästarna. Jakob fick som sagt stor hage och nya kompisar. Då han blödde näsblod i förrgår (förmodligen en följd av alla undersökningar då vi retat honom där) så bestämde jag att han skulle få vila. Men han rörde på sig en hel del i hagen!
 
Wanda dräktighetskollade, och konstaterads vara fortsatt dräktig med Don Olymbrio. Jag är så spänd på den ungen! Med tanke på hur fin Wivvi blev med en "oprövad" hingst, så ska det bli väldigt spännande att se hur bra det kan bli med en hingst som faktiskt presterar bra i internationell Grand Prix. Hon är beräknad att föla på Wivvis födelsedag :)
 
Sedan var det även en stor dag i lilla Wivvis liv - avmaskning och hovslagare! Wisage är väldigt lik sin mor, mycket bestämd och med väldigt mycket integritet. Första månaden var hon ju dessutom väldigt, väldigt rädd för oss människor, så hon ligger lite efter i hanteringen. Det är ju först nu man kan få på henne grimma utan att hon slänger sig iväg i panik och ramlar i boxen... Jag har precis börjat lyfta hovarna på henne, och hon är trygg med mig. Men hovis var inte populärt. Först att bli fasthållen (här får jag tokhålla Wanda som annars springer runt och härjar och förstör), och sedan kommer en främmande tjej och lyfter på benen - och håller fast!!!! Ve och fasa ;) En hov blev verkad i alla fall. Hon har fina hovar och perfekta vinklar, så det är mer toleransträning än ett måste med själva verkningen. Nu bestämde vi att hon får smälta detta, sen på't igen om någon vecka. Under tiden ska jag fortsätta träna som jag har gjort. Avmaskningen gick i alla fall bra, haha! Man får vara glad för det lilla.
 
 
Till top