Jag rider ju bra

Det kanske låter konstigt, men ju mer jag kommer tillbaka fysiskt börjar jag också inse att jag inte alls har "tappat det" som ryttare. Nu är jag stolt över mig själv, jag sträcker på mig på hästryggen och känner mig mycket mer som den ryttare jag en gång var. Och det märks på Jakob också som går den klarhet till klarhet! Han är enormt positiv och med på noterna hela tiden, verkligen så kul!

(null)

(null)


Jobbade på mycket övergångar och tempoväxlingar. Just nu är skritt jättesvårt, han vill bara fram fram fram hela tiden. Hoppas på lite tips i hur jag ska lösa detta när vi åker och tränar på fredag. Tränade på skänkelvikningar i trav. Där har han börjat förekomma mig, så varierade jag med några steg åt sidan, några steg rakt fram i friskare tempo. Galoppen jobbades i olika tempon, samt med den förvända. Provade även lite sluta där som han gjorde duktigt. 

Det enda som liksom drar ned är att den dör satans nosen åker in. Nu är han ändå bra mycket bättre, så jag tror att det handlar om styrka, att han måste orka sätta sig med i bak för att komma upp och fram med nosen. Men det stör mig, jag håller knappt i honom och ändå dippar den. Jag vill inte bli sedd som en ryttare som rider hästen där, men hur lätt är det när hästen ifråga älskar att befinna sig i det läget? 😅 Aja, vi jobbar vidare. Förr eller senare är det löst och vi har något annat att jobba på istället. 


Till top